Melodifestivalen, Örnsköldsvik 2010.

Mitt senaste minne av en deltävling är för några år sedan. Då drack jag en kvarting Explorer vodka, pratade i telefon och kvällen slutade med att jag spydde på golvet. Jag vet inte vart deltävlingen (eller var det finalen?) hölls eller vilka som tävlande, men jag hade jävligt kul ändå.

I år var det under lite mer ordnade former jag bevakade evenemanget och jag kan därför reflektera lite över det jag såg.

Det bästa med hela denna deltävling var nog öppningsnumret. Jag vakande dock inte förrän de var halvvägs genom det, attans!

Av alla bidragen gillade jag faktiskt Olas bäst. Salem Al Fakirs sång var lite väl mesig för mig. Och Pain of Salvations bidrag ska vi inte ens tala om…

Jenny Silver borde ha låtit bli Beyoncé-looken – hon kunde verkligen inte bära upp den – och Anders Ekborgs operasång tycker jag inte hade någon som helst plats i det som en gång i tiden var en schlagertävling.

Att Frispråkarn så gärna ville tala om att han var singel kändes dessutom lite löjligt. Jag såg honom för några dagar sedan i ”Vakna med The Voice” och han var faktiskt duktig på att improvisera och rappa, men hans bidrag idag var bara löjligt och inte alls särskilt häftigt. Jag gillade dock hans kläder.

De andra 2 (vars namn jag var tvungen att googla fram eftersom jag redan glömt vilka de var), Linda Pritchard och Jessica Andersson, gjorde inte mycket väsen av sig. De var liksom bara utfyllnad (åtminstone för mig).

Dolphs lilla uppträdande var också helt fail! Det var inte kul/häftigt/roligt eller någonting att han sprang runt och slog sönder saker och sjöng. Tummen ner!

Tyvärr såg jag varken Snubben, Flickvännen (eller var det hennes bakhuvud jag såg?) eller Partypinglan, som alla var och kollade live, på TV. Hoppas de hade kul ändå, utan sina 3 seconds of fame.

Fast Måns var iaf söt!

Och inte röstade jag på någon heller. Skämmes att jag inte bidrog till Radiohjälpen!

(Jag älskar att Wikipedia redan är uppdaterat med all info.)

Godnatt!

Gårdagens galej.

Det blev en hyfsat lugn kväll (för min del) igår.

Lekte chaufför och skjutsade mig och Flickvännen till förfesten. Där var det lugnt värre när vi kom, men så småningom började det droppa in lite folk.

Åkte in till stan och gick på Harrys; Flickvännen for hem. Då började kvällen bli seg – Harrys var inte särskilt kul.

När sedan Partyprinsen och Partypinglan for hem ett bra tag senare blev det verkligen tråkigt. De återvände dock så småningom och kaoset blev aningens värre. Sen passade jag på att åka med deras skjuts – först 1,5 mil åt fel håll (för att lämna av Partyparet), sedan tillbaka in till stan och vidare hem. Roligt värre var det att åka med en ung kille i en bakhjulsdriven Volvo. Att han dessutom sms:ade febrilt gjorde väl inte direkt resan tryggare. Men att det hela var gratis var verkligen grrrr8!

Sen var det bara plums i säng med ringande öron och ångest över det.

Inte mindre än 3 gånger blev jag dissad under kvällen. Lyckat? Nä.

Nota för kvällen:

Plastglas och Portello – 55 kr

Skjuts in till stan – 90 kr

Inträde Harrys – 80 kr

Summa: 225 kr

Dagen.

Gjorde bort min tredje körlektion idag, moment 8: ”Inledande tätort”. Så det blev runt runt ute i Kroksta/Gullänget på smågator och även en del inne i stan.

När det var färdigkört sa han att jag kör ovanligt bra, men att jag måste ha koll innan jag kommer fram till korsningen. Det har jag, men jag väljer oftast att stanna ändå om jag ser att det kommer någon från vänster trots att jag har förkörsrätt (högerregeln). Men så skulle man tydligen inte göra – man ska bara gasa på, inte fega så mycket (vilket jag nog aldrig kommer våga göra i någon större utsträckning)!

Och jag fick köra en annan bil än den jag kört 2 ggr tidigare. Med den andra bilen har jag varit förskonad från allt vad motorstopp heter, men idag blev det minst 3 stycken. Vilket slöseri med tid!

Nästa lektion blir det acceleration, hård inbromsning och lite landsväg – ännu mer slöseri eftersom jag dels kört fram och tillbaka mellan Bredbyn 100 ggr och dessutom gjort halkbanan där mycket av vad vi gjorde gick ut på att bromsa.

Förresten, var det ganska lustigt medan vi körde också. Först nämnde läraren liksom i förbifarten att McFrämling hade fixat körkortet nu. Och ett bra tag senare när 3 tjejer gick över vägen sa han att det var bra att jag inte fastnade med blicken på dem. Sen började han fråga om jag brukade spana på tjejer – nja, svarade jag – och sen fortsatte han med frågan om jag brukade kolla på killar – då blev jag lite less och sa bara ”inte när jag kör bil iaf”.

Och strax innan dess satt vi och pratade om hur det är att komma från en liten by där alla känner alla. Han höll någon slags monolog om att man kanske inte kan vara den man vill eftersom det då skulle spridas rykten och bla bla bla. Jag tolkar även detta som något med en underliggande mening, men lät det passera eftersom jag faktiskt var upptagen med att köra bil.

Redan förra lektionen försökte han antyda saker om min sexuella läggning. Det var typ direkt efter att jag klargjort att jag kände McFrämling som han såg mig heja på inne på körskolan. Men jag tycker mest det är lustigt och tar det med en klackspark.

Hursomhelst hann jag knappt mer än hem och vända efter lektionen innan Snubben tyckte att en promenad vore lämplig. Så vi kämpade oss runt på en rejäl tur – jag halkade och ramlade nästan typ 10 ggr, pinigt!!!

Sen har jag lagat en konstig kycklingrätt (lök, sweet-chili, vatten och mjölk i en enda blandning) till lunch. Orkade dock inte koka varken potatis, ris eller pasta så jag åt bara blomkål och morötter till – awesome!

Nu är det dock dags att börja göra sig i ordning. Idag är det 20-årsfirande (en dag i förväg) som gäller! Det kommer bli legendary!!!

En dröm.

Jag hade kört bil drogpåverkad (vi hade rökt på) och sen stötte vi på en polis. Han berättade om svårigheterna att ta körkort efter att ha kört drogpåverkad och då fick jag smått panik (när jag vaknade insåg jag att jag rimligtvis redan borde ha haft körkort eftersom det var jag som körde). Sen hamnade vi i ett lite småmörkt rum med den där polisen.

Polisen förhörde en tjej (som tydligen varit med i bilen) och genom att ta hennes fot i sina händer kunde han avgöra huruvida hon ljög eller inte genom att känna om hon spjärnade emot eller inte i foten.

Och jag satt mest där och försökte verka cool. Det slutade iaf med att polisen konstaterade att jag och den här tjejen nog bara var lite konstiga och galna. Så han släppte oss. Jag vet dock inte riktigt hur det gick för den kille som också var med oss.

2 dagar.

Igår:

Var hos tandläkaren 07.15.

For till Bredbyn.

Åkte hem från Bredbyn.

Tränade start i backe och fick det att lukta bränt i hela bilen. (Ska man inte gasa massvis, med kopplingen nästan uppe, i en brant backe med snömodd? Det trodde jag!)

Idag:

Stannade på väg till Bredbyn vid Thomas. Bokade körlektion imorgon.

Varit i Bredbyn hela dagen och läst.

Satt och läste ännu mer medan mamma klippte sig. Vilken nostalgi att vara tillbaka hos frisören som klippte mitt hår i 14-15 år, men som jag inte varit hos på kanske 2-3 år. Allt var sig likt och det var mysigt.

Burna (i snömodden) på parkeringen när vi kom hem. Att vara kissnödig och försöka parkera fint är kanske dömt att misslyckas.

Äta pizza-leftovers från lunchen.

Och nu är det typ dags att sova. Men först lite Simpsons.

Livat värre.

Idag har jag hunnit med en hel del. Först ställde jag mig och diskade innan klockan 7 imorse. Sen var det dags för körlektion 08.50 och det gick ganska dåligt (jag är tydligen inte bäst på att backa och parkera).

Därefter hälsade jag på mamma en stund, medan jag väntade på Arbetsförmedlingen skulle öppna. Dit gick jag sedan för att hämta en ansökningsblankett om sommarjobb.

Precis när jag nästan var hemma ringde Lill-John. Så kom hon och hämtade mig i Volvon och det blev en spännande vända i 2 av stadens parkeringsgarage innan hon hittade en plats efter gatan. Sen bar det av till hennes nya lägenhet – jättefin och stor var den, men jag kan lova att den fick mig inte att längta tillbaka till Sörliden.

Och nu är jag hemma igen. Snart är det dags att titta på Ellen och sen borde jag göra någon lunch. It’s all good.

Lördag.

Även idag har jag utforskat och utökat min kulinariska repertoar. Jag bakade nämligen en bananpaj med maräng. Den blev faktiskt helt okej – trots att jag var för lat för att halvera satsen ordentligt och därför bara höftade måtten (vilket man absolut inte ska göra när det gäller bakning!).

Och nu lagade jag lax med ris och hummersås till middag – 2 burkar med rester blev det. Samt att det är drygt 2 portioner kvar av mina pannbiffar från igår också.

I övrigt har dagen varit väldigt seg. Jag har pendlat mellan soffan/TV:n och datorn. Fast egentligen är det inte så farligt – jag kan ta vara på mig själv, det är bara inte särskilt kul. Så är det någon som vill få lite gratis middag är det bara svänga förbi!

Världens tråkigaste dag.

Har hela lägenheten för mig själv i helgen, men till vilken nytta? Absolut ingen kommer på min pizza-/filmkväll.

Jag sitter här i fina underkläder och snygga kläder, badrummet är städat (dock inte golvet) och det finns hur mycket mat här som helst. Helt i onödan.

Fast jag fick iaf äta lunch tillsammans med mamma och Damen på Sångkocken och det var ju trevligt.

Om kylan avtar kanske jag orkar pallra mig till Framnäs för att slösa lite pengar ikväll, men det är knappast troligt. Kanske ska köpa ett sexpack folköl på Östra istället att trösta mig med…

Dagen idag – allt utom bilkörningen.isk

Imorse stod jag och diskade innan sju, strök mina kläder och var allmänt hushållig. Sen putsade jag badrumspegeln, spegeln i hallen, fönstret i balkongdörren, min TV och TV:n ute i vardagsrummet.

Sen har jag ätit pannkakor och isterband med stuvad potatis (jag var t.o.m. så generös att jag bjöd på lunchen eftersom mamma glömde börsen på jobbet), rulltårta, kakor och druckit varm choklad i omgångar.

Och mellan allt detta har jag hunnit chippa några böcker.

(Samt kört bil såklart!)

Förresten så hittade jag mina glasögon trasiga i sängen imorse. Ena skalmen hade lossnat – vilket inte är så konstigt eftersom jag sovit med de här glasögonen hur många gånger – men den är tryggt fasttejpad igen.

Nu laddar jag inför imorgon: Ska boka körlektion nästa vecka, luncha med min favorit-dam (och mamma såklart), städa lite mer och sen får vi se hur det blir med min film-/pizzakväll. Eventuellt blir jag kanske helt ensam med en äcklig pizza och ingen rolig film att se, men vi får se!

Roligaste bilfärden i mitt liv.

E4:an, som går mitt genom stan, är ett enda skämt just nu! Redan när vi for imorse (söderut) var det knöligt, men på väg hemåt (norrut) var det knöligare än knöligast och det kändes störtlöjligt att köra över något som närmast kan liknas med en alpin puckelpist. Men det gick bra – problemen kom sen.

Eller först blev vi stående vid utfarten från OKQ8 – fyra-rusningen hade just börjat och eftersom utfarten är precis vid en rondell skulle vi korsa ena körfältet för att hamna rätt. Det gick dock inte alls, men en person var snäll och stannade så det blev till att ta en rövare i det högra körfältet. Det tog oss dock bara runt halva rondellen, så det blev en snabb vändning vid Statoil och sedan tillbaka ut i rondellen och vidare resten av varvet för att komma hemåt.

Nu kommer vi till det roligaste av allt. Jag hamnade bakom en minibuss i en liten backe som så småningom slutar i en korsning och svängar man vänster fortsätter vägen uppåt.

Minibussen blev tvungen att stanna och kom sedan knappt iväg (bakhjulsdriven minibuss på halt underlag i uppförslut var visst ingen bra kombination). När jag sedan kom fram till samma ställe han stått på och blev tvungen att stanna kom vi inte iväg. Inget grepp på vare sig ettan eller tvåan trots att jag både var försiktig och manglade upp mammas stackars bil alldeles för höga varv.

Till slut hoppade mamma ut och ställde sig bakom och knuffade. Det gjorde tydligen susen; iväg kom jag så sakteliga på tvåan och körde sedan iväg en bra bit upp i backen för att slippa bli ståendes en gång till. Stackars mamma fick springa ikapp bilen sen.

Sen kom vi ikapp den förbannande minibussen bara några meter upp i backen. Då hade den svängt höger och försökt ta sig upp för ännu en backe och inte lyckats. Så den kom utbackande igen. Det tog jag som ett tecken på att inte ge mig på den vägen (som vi brukar åka för att komma hem) utan jag tog en lång omväg. Men resan förflöt utan ytterligare konstigheter och vi tog oss hem helskinnade.

Och mamma (och jag) tyckte mest allt var störtroligt. Snö och bilkörning är galet kul!

Värt att notera är också att jag inte fick motorstopp under någon av våra strapatser och att min krypkörning var otroligt jämn (nu när jag lärt mig att i princip aldrig släppa upp kopplingen när man kör på ettan). Så jag är nöjd!